Filosofen Antony Fredriksson skriver att: “Främlingsfientlighet bygger på en rädsla för världen”. Han fortsätter med att redogöra att denna främlingsfientlighet är anknuten till vårt förhållande till vår identitet. Fil.dr. Antony hävdar att en stark identitet inte bygger på att endast acceptera sådant som anses som eget. Utan att en stark identitet däremot handlar om en förmåga att kunna identifiera sig med eller se likheter i sådant som går utanför våra egna gränser. (Fredriksson, A., 2015).
Antony fortsätter med att tillägga att vi kan inte heller hävda att vi lever i skilda världar utan att vi delar en gemensam värld, var vi inverkar på varandra vare sig vi vill det eller inte. (Fredriksson, A., 2015).
PROJEKTETS TEORETISKA GRUNDSTENAR OCH BEGEPP
Antony Fedrikssons artikel Hatets lättja och utmaningen att dela den andras värld är en av projektets teoretiska grundstenar samt projektets utgångspunkt. Den tar upp ett för projektet viktigt begrepp: ett vi och dem tänkande. Detta begrepp är något som projektet genom sin bildkortsmetod strävade till att ifrågasätta. Utifrån Antonys artikel myntades även projektets slogan “Genom ökad förståelse för varandra fördjupar vi vår identitet”.
Projektet Dekreativa grundar sig på kännedom om teorier inom gruppdynamik, inklusion och skapande metoder med inslag av bilden som kommunikation. Ulla Halkola, pol.mag./psykoterapeut är vår inspirationskälla gällande bildkort. Projektet har även tagit inspiration av genusvetenskap (queerteori) för begrepps- (och grupp-) dekonstrueringens del. I styckena nedan tas även upp andra viktiga teoretiska tankegångar som projektet har influerats av, samt relevanta begrepp för projektet och metoden.
Grupper
Under projektets gång har projektgruppen inom DeKreativa diskuterat mycket om grupper, vad grupper betyder, hur och i synnerhet av vem grupper definieras. Var står man i förhållandet till de andra och hurudan betydelse har det för en själv, är frågor som diskuterats.
“Grupper består av individer och varje individ bär en mängd grupper inom sig” är ett beskrivande citat av Lars Svedberg. Enligt Svedberg beter sig människor tämligen normativt enligt det förväntade eller det de tänker sig förväntas av dem. Då man ifrågasätter grupper och subgrupper såsom ungdom, studerande, utlänning, finsk, finlandssvensk, åbobo o.s.v, märker man snabbt att ingen grupp är homogen. Vissa grupper väljer man att höra till och andra grupper identifieras man till utifrån, eller så gäller båda fallen samtidigt. Grupper ger säkerhet och samhörighetskänsla, ofta också en mening i livet, men samtidigt kan grupperingar kännas begränsande. (Svedberg, L., 2016, s. 15-17, 115)
Gruppsykologi som Lars Svedberg forskar i är en hel egen vetenskap. I våra verkstäder under projektets gång har vi försökt komma underfund med hur målgrupperna själva har upplevt “sin” grupp och försökt öka förståelsen för både undermedvetna och medvetna begränsningar grupper emellan och öka förståelsen för likheter och olikheter. Vi har även i projektet strävat efter att ta i beaktande de gruppspecifika behov som framkommer i de olika grupper vi jobbat med.
Bilden, bildspråket och bildanalys
Bilder är mångtydiga och kan läsas av på många olika sätt. Den kan även användas som vetenskaplig källor. ( Eriksson, Y., & Göthlund, 2008, s. 17, 19-20 & 136-137). Vad en bild vill förmedla är inte alltid helt klart eller enkelt att tyda. Eriksson och Göthlund skriver, att: ”När vi närmar oss en bild är vi i stor utsträckning beroende av våra mentala bilder, det vill säga de föreställningar vi har om saker och ting”. (Eriksson, Y., & Göthlund, 2008, s. 21-22). Det är just detta som gör att bilder, diskussion om bilder och bildanalys är en bra grund för reflektion då våra föreställningar om saker och ting även kan vara missvisande. Då bilden är mångtydig bidrar det också till att det inte finns ett enda rätt sätt att tolka en bild.
Projektgruppen inom DeKreativa anser att bilden är viktig i att öppna upp till diskussion eftersom då kan man i dialogen tala utifrån bilden. Bilden fungerar som stöd för dialogen och väcker samtalsämnen där deltagarna mer indirekt kan få utryck för och formulera sina tankar och värderingar. Bilden och språket är varsin kompletterande helhet, symbolsystem. I bildspråket fungerar bilden antingen som ett kommunikationsmedium eller är språket man använder sig av för att diskutera om bilden. Bildanalysen däremot är en metod i att tolka bilder. Eriksson och Göthlund poängterar att ”I den västerländska kontexten är den visuella kulturen idag inte enbart en del av vår vardag – den är vår vardag” och därför är bildanalys något vi alla behöver bemästra. (Eriksson, Y., & Göthlund, 2008, s. 17, 19-20 & 136-137). Eriksson och Göthlund fortsätter att poängtera, "Att försöka utläsa vad som berättas i en bild och att försöka komma underfund med vem som berättar vad och för vem är i allmänhet en komplicerad uppgift. En bild kan bland annat gestalta ett utseende, redogöra för ett objekts funktion eller återge en historia. Det betyder inte att alla dessa komponenter inte kan vara närvarande samtidigt i en bild. Det vill säga att man som betraktare kan få del av ett föremåls utseende och funktion samtidigt som det i bilden går att finna en berättelse” (Eriksson, Y., & Göthlund, 2014, s.135). Med andra ord händer det mycket samtidigt i en bild. Genom att sätta bilden i en kontext kan man även fundera över bildens yttre faktorer såsom när och var en bild är gjord och varför.
En bildberättelse skapas däremot då man framför flera bilder efter varandra. Dessa bilder kan vara fristående varandra, men genom hur de är placerade, bildar de en historia och varje bild bildar en del i berättelsen. Eriksson och Göthlund menar att: “Vi läser bildrutorna som är placerade efter varandra som sammanhållande berättelser även om de kan skilja sig avsevärt från varandra. Avvikelser från den tidigare bilden tolkar vi som att vi inom berättelsen har förflyttats till en ny miljö” (Eriksson, Y., & Göthlund, 2014, s.153 & 154).
Eriksson och Göthlund skriver även att bilden hör till de äldsta sätten att kommunicera. Eriksson och Göthlund påstår att även om många i dagens värld speciellt unga arbetar mycket med visuella uttryck och skickliga i att tolka bilder så besitter de dessvärre inte verktygen för att tolka bilden på en mer djupare och underliggande nivå. Att endast utsättas för eller vara i kontakt med en stor mängd bilder gör inte att man är bra på att tolka dem och därför är verktyg och övning viktiga. (Eriksson, Y., & Göthlund, 2008, s. 17, 19-20 & 136-137).
Bildkort
Bildkort är ett kort med en bild på som även kan inkludera text. Hur bildkort används och vad som är ett bildkort kan variera allt från vykort till speciellt utvecklade traumakort. Tanken är att bildkorten är ett hjälpmedel som används då man vill b.la. stimulera visuellt tänkande, åstadkomma en dialog och delaktighet samt kritiskt tänkande.
I Åbo jobbar Ulla Halkola med bildkort, hon är pol.mag./psykoterapeut som utvecklat bildkortsserier i terapeutiskt syfte. Den senaste tiden på finskt håll har det skrivits en del slutarbeten med bildkort som metod t.ex. Anna-Leena Leinonen och Terhi Perkkiö slutarbete 2010, “Kuvat tarinoiksi Kuvakortit Niuvanniemen sairaalan nuoriso-osastolle” där bildkort har skapats och använts i terapeutiskt syfte. Dessutom används även bildkort i många spel som t.ex. Dixie. Bildkort kan även användas som visuella hjälpmedel t.ex med personer som har svårt med kommunikationen och svårt att uttrycka sig själva.
Inklusion
Inom socialpedagogin studeras individen i förhållandet till omgivningen och hur de sociomateriella resurserna, det sociala nätverket och de personliga resurserna går samman och påverkar individens livskvalitet samt personliga utveckling. Enligt socialpedagogisk teori behövs gemenskap och inlärning för att öka förståelse mellan individer och för att inklusion kan uppnås. (Stensmo, C., 1991, s.101-105). De målgrupper DeKreativa inkluderade i projektet var alla olika och en del även normativt sett avvikande, såsom gruppen psykiskt och fysiskt funktionsnedsatta eller invandrarna. Under projektets gång arbetade vi främst med målgruppernas personliga resurser och sociala nätverk, men även sociomateriella synpunkter togs upp under våra verkstäder och utföranden. Under verkstäderna delade vi med oss av kunskap och information om grupper, vi och dom-tänkande samt fördomar som kan existera, för att ge några exempel.
Enligt Stensmo kan personliga resurser kategoriseras enligt följande: kunskaper och färdigheter, värderingar och normer, samt psykisk, fysisk, psykisk och social hälsa. Allt detta tillsammans ger ett svar på frågan “Vem är jag?”. (Stensmo, C., 1991, s.104). Inom ramen för vårt projekt har vi varit intresserade både av den frågan, men även av “Vem är jag i förhållandet till de andra?” Vi har diskuterat gemenskap, samvaro och olika grupperingar och studerat teorier av två socialpedagogiska tänkare Paul Natorp och Paul Dewey. Natorp var inspirerad av sociologi och utgick ifrån att gemenskapen var god och att ingen mänsklig utveckling sker utan gemenskap. Paul Dewey menade för sin del att gemenskapen i sig inte ger ett givet innehåll, utan att den skapas av dialog och kommunikation gemenskapen emellan. Kommunikation gör att erfarenheter delas och därmed blir de “gemensam egendom”. Det i sig ökar förståelsen mellan människor och olika grupperingar. (Eriksson, L., 2004, s.74-78). Kommunikation kan enligt detta ses som en grund för inklusion i vilken som helst gemenskap och den tillsammans uppbyggda bildkortspacken representerar DeKreativas arbete för en ökad förståelse av varandra och en vilja att inkludera alla i samhället.
Kreativitet och inklusion som fördomsförebyggande verktyg
Antoon Geels, emeritius i religionhistoria med religionpsykologi vid Lunds universitet, skriver i sin bok “Laga världen med ickevåld, medkänsla och andra verktyg” att berättelser är viktiga för gruppen ochstärker den. Han menar att det är bra att reflektera kring hur dessa berättelse överensstämmer med beteende och hänger samman. Samtidigt som berättelsen stärker gruppen utestänger den andra grupper. Geels menar “Att inkludera hela mänskligheten i sitt tänkande är ett annat verktyg”. Med annat verktyg menas här andra sätt att motverka fördomar och fundamentalism. Det blir lätt att vi tar till ett vi och dom tänkande istället för att vi funderar över vad vi har för gemensamma berättelser och vilka globala fenomen som påverkar oss alla. Vi skall fokusera på vad som förenar oss istället för vad som skiljer oss åt. (Geels, A., 2014, s. 14-15).
Detta är även är en av huvudmålen med projektgruppens Dekreativas bildkortmetod. Frågor som uppkommer är om bilderna i dessa bildkort egentligen så olika varandra och vet betraktaren egentligen vilken grupp som skapat vilket kort eller kan en utomstående se att det är en specifik grupp som skapat en viss mängd kort. För att uppnå kreativitet inom de grupper vi jobbade med uppmuntrade vi dem till olika tolkningar av bildkorten och till diskussion, istället för att låsa sig vid ett visst tankesätt.
Exempelvis Antoon Geels skriver också: "Att öppna sig för den andre innebär att inte låsa sig fast vid en bestämd tolkning. Bäst är att behålla rörligheten, mjukheten. Jag minns en bra bild från något afrikanskt folk. Det säger oss att leran alltid måste förbli fuktig, annars torkar och spricker den. Så bör vår livsåskådning vara. Fuktigheten innebär att vi tolkar våra skrifter och är öppna för alternativa sätt att uppfatta vad som står där.” (Geels, A., 2014, s. 43).
Enligt den israeliske författaren och fredsaktivisten Amos Oz är fantasin och kreativitet ett mycket viktigt redskap för oss människor. Den hjälper oss att leva oss in i den andras värld, tankegång och känslor. Därmed skapas bl.a. förståelse, men även möjligheten att se saker och ting ur nya perspektiv och synvinklar. Att leva sig in den andres värld med hjälp av fantasin är därför ett mycket viktigt redskap då man vill förebygga fundamentalism och fanatism. (Geels, A., 2014, s. 44). Projektgruppen Dekreativa har använt sig av den ovannämnda lermetaforer i sina bildkortsverkstäder för att synliggöra ett vi och dom tänkande och synliggöra varför kreativitet är viktigt i fördomsförebyggande arbete. Då leran torkar spricker dens yta och bildar små öar av torkad slät lera. Dessa spruckna leröar kan jämföras med olika slutna grupper och de barriärer dem emellan är de sprickor i leran som skiljer dem åt. Det är med hjälp av kreativitet som vi då kan återfukta leran och jämna ut sprickorna. Plötsligt har även frön av en mängd olika ängsblommor börjat trivas i den mjuka och våta leran. Resultatet är kanske en frodig, vacker och mångsidig äng.
Dekonstruktion
Begreppet “dekonstruktion” härstammar från en filosofisk inriktning poststrukturalism och har sitt ursprung hos den franske filosofen Jacques Derrida, begreppet hänförs egentligen till litteraturforskning och används vid tolkning av texter (Wikipedia, 2016). Vårt projekt har närmast använt begreppet i en social kontext, med betydelsen att dekonstruera grupper till vilka de till grupperna hänförda personerna, inte själva valt sin grupptillhörighet exempelvis handikappade, äldre, invandrare och unga.
Ordet “dekonstruktion” är egentligen en franskspråkig ordlek på orden destruere riva ned och construere bygga upp. Vilket betyder att man såväl river ned och bygger upp exempelvis en verklighetsbild. (Wikipedia, 2016). Vårt arbete med grupper av det här slaget innehöll målsättningen att bryta ned, eller via bildkortsmetoden mana fram möjligheten att ifrågasätta den både socialt konstruerade och även självupprätthållande stämpeln “handikappade”, “invandrare” osv. Alla människor tillhör sist och slutligen någon av dessa grupper, oftast flere på en gång. Dessutom skiftar man grupptillhörighet flere gånger i sitt liv. Mest markant kanske just “ungdom”, “äldre”.
Igenom bildkorten har projektet strävat att få fram en kommunikation mellan våra grupper, via de av gruppmedlemmarna framtagna bilderna. Via tolkningar av bilderna som grupperna själva gör av varandras skapelser, uppstår en dekonstruktion av den egna gruppidentiteten genom att man i bilderna ser likheter och olikheter i varandras tankevärld. Denna (tankevärld) finns där oberoende av vilken grupp man själv och de andra stämplats in i. En viktig insikt för var och en skulle bli att jag är en egen individ med egna tankar, känslor och vilja med mitt liv som är oberoende av de socialt konstruerade kontext jag befinner mig i, samt sist men inte minst. Det gäller alla andra också.
Källhänvisning:
Eriksson, L., 2004. Gemenskap då och nu. i: H-E., Hermansson & A-C., Munger red. Socialpedagogik och samhällsförståelse: Teori och praktik i socialpedagogisk forskning. Symposion: Stockholm
Geels, A., 2014. Laga världen med ickevåld, medkänsla och andra verktyg. Anton & Norma bokförlag: Skellefteå.
Halkola, U., 2009. Mitä valokuvaterapia on? i: U. Halkola, L. Mannermaa, T. Koffert & L. Koulu red. Valokuvan terapeuttinen voima. Keuruu: Otavan Kirjapaino Oy.
Eriksson, Y., & Göthlund, 2008. Möten med bilder. Studentlitteratur: Lund.
Svedberg, L., 2016. Gruppsykologi: Om grupper, organisationer och ledarskap. Sjätte uppl. Studentlitteratur: Lund.
Bilderna ovan är tagna under projektets gång. I den första och tredje bilden skapas bilderna till bildkorten i DeKreativas konstverkstäder. I den andra bilden är de färdiga bildkorten utspridda på bordet under ett skolningstillfälle och inväntar användning. Den fjärde bilden visar nöjda verkstadsinstruktörer.